Visa källa för On the Natural History of Destruction

[[Fil:On the Natural History of Destruction.jpg|alt=Bokframsida|miniatyr|350x350px]]
'''Titel:''' ''On the Natural History of Destruction''

'''Författare:''' W. G. Sebald

'''Sammanfattning:'''  Boken tar avstamp i de allierades terrorbombningar av tyska städer i slutet av andra världskriget och reflekterar över den häpnadsväckande frånvaron av detta exempellösa trauma i tysk nutidshistoria och -kultur. Detta historiska tomrum förklaras delvis som en förträngning av händelser ur det kollektiva/nationella minnet – exempelvis bombningen av Hamburg sommaren 1943 – som är alltför fruktansvärda att bära med sig. Istället ägnades tid och energi åt att retrospektivt rättfärdiga sina handlingar under nazisterna eller beskriva konsekvenserna som att slags "gudomlig rättvisa". I Sebalds ögon blir detta tecken på en avsiktlig kulturell minnesförlust.

== Recension ==
Boken är uppdelad i fyra delar. Den inleds med föreläsningarna som Sebald höll i Zürich om de allierades bombningar av tyska städer under andra världskrigets slutskede, och hur detta enorma trauma – omkring 600 000 civila dödades och fler än sju miljoner människor blev hemlösa under dessa flyganfall – bearbetades, eller snarare ''inte'' bearbetades, i samtida tysk litteratur under de följande decennierna. Sebald diskuterar här tyskarnas motstridiga roller som både offer och förövare, samtidigt som han tar upp behovet av en sorts nationell minnesförlust för att istället kunna fokusera på återuppbyggnaden av Tyskland.

Här finns många frågor att dröja sig kvar vid vid: De moraliska aspekterna av att framställa sig själv som offer, samtidigt som man tillåtit morden på miljontals judar och andra ”oönskade” i det som kom att kallas Förintelsen; bombningarna och det efterföljande lidandet som en sorts gudomlig (eller poetisk) rättvisa; och hur/varför den tidens litterära verk inte förmådde inta en neutral, saklig hållning – och därmed undvek ämnet samtidigt som de stirrade rakt på det.

Denna första men centrala del av boken följs av tre essäer om Alfred Andersch, Jean Améry och Peter Weiss. Dessa varierar i kvalitet, men alla spinner vidare på de frågor – eller snarare dilemman – som Sebald väckte i sina föreläsningar: hur man kan försöka skriva om det som inte går att skriva om (Andersch), förlåta det oförlåtliga (Améry) och konfrontera de minnen man helst vill undvika (Weiss).

Detta är – för att sammanfatta min läsupplevelse – en bok som vinner på att läsas och diskuteras tillsammans med andra. Att läsa den på egen hand fungerar förstås också, men det motverkar på sätt och vis bokens syfte: att belysa tyskarnas lidande under krigets slutskede utan att automatiskt behöva ställa det i relation till nazistregimens illdåd.

Alla lider lika mycket.<ref>https://www.goodreads.com/review/show/8743181153</ref>

== Relaterat ==
* Jean Améry - ''[[Bortom skuld och botgöring]]''
* Frantz Fanon - [[Jordens fördömda|''Jordens fördömda'']]

== Nyckelord ==

* Andra Världskriget
* Historia
* Europa
* Tyskland

== Referenser ==
<references />