On the Natural History of Destruction: Skillnad mellan sidversioner

Från I Jannes Hjärna
Nyare redigering →
Janne (diskussion | bidrag)
Byråkrater, Gränssnittsadministratörer, Administratörer
109 redigeringar
VisuellWikitext
Skapade sidan med ''''Titel:''' ''On the Natural History of Destruction'' '''Författare:''' W. G. Sebald '''Sammanfattning:''' Boken tar avstamp i de allierades terrorbombningar av tyska städer i slutet av andra världskriget och reflekterar över den häpnadsväckande frånvaron av detta exempellösa trauma i tysk nutidshistoria och -kultur. Detta historiska tomrum förklaras delvis som en förträngning av händelser ur det kollektiva/nationella minnet – exempelvis bombningen av H...'
 
mIngen redigeringssammanfattning
Rad 5: Rad 5:
'''Sammanfattning:'''  Boken tar avstamp i de allierades terrorbombningar av tyska städer i slutet av andra världskriget och reflekterar över den häpnadsväckande frånvaron av detta exempellösa trauma i tysk nutidshistoria och -kultur. Detta historiska tomrum förklaras delvis som en förträngning av händelser ur det kollektiva/nationella minnet – exempelvis bombningen av Hamburg sommaren 1943 – som är alltför fruktansvärda att bära med sig. Istället ägnades tid och energi åt att retrospektivt rättfärdiga sina handlingar under nazisterna eller beskriva konsekvenserna som att slags "gudomlig rättvisa". I Sebalds ögon blir detta tecken på en avsiktlig kulturell minnesförlust.
'''Sammanfattning:'''  Boken tar avstamp i de allierades terrorbombningar av tyska städer i slutet av andra världskriget och reflekterar över den häpnadsväckande frånvaron av detta exempellösa trauma i tysk nutidshistoria och -kultur. Detta historiska tomrum förklaras delvis som en förträngning av händelser ur det kollektiva/nationella minnet – exempelvis bombningen av Hamburg sommaren 1943 – som är alltför fruktansvärda att bära med sig. Istället ägnades tid och energi åt att retrospektivt rättfärdiga sina handlingar under nazisterna eller beskriva konsekvenserna som att slags "gudomlig rättvisa". I Sebalds ögon blir detta tecken på en avsiktlig kulturell minnesförlust.


== Contents ==
== Innehåll ==


* "Air War and Literature", on the meagre portrayal in culture of the bombings of German cities during [[World War II]]
* "Air War and Literature" Zürich Lectures
* "Between the Devil and the Deep Blue Sea", on [[Alfred Andersch]]
* "Between the Devil and the Deep Blue Sea", on Alfred Andersch
* "Against the Irreversible", on [[Jean Améry]]
* "Against the Irreversible", on Jean Améry
* "The Remorse of the Heart", on the works of [[Peter Weiss]]
* "The Remorse of the Heart", on memory and curelty in the work of Peter Weiss


== Publication ==
== Min recension ==
The book was published in [[Munich]] in 1999 through [[Carl Hanser Verlag]]. The German edition features the long titular essay and the one on Andersch. In 2003 the book was published in an English translation by [[Anthea Bell]], to which the shorter essays on Améry and Weiss were added.<ref name="guardian">{{Cite web|last=Banville|first=John|date=2003-02-22|url=https://www.theguardian.com/books/2003/feb/22/highereducation.history|title=Lest we forget|work=[[The Guardian]]|accessdate=2012-01-08}}</ref>
Boken är uppdelad i fyra delar. Den inleds med föreläsningarna som Sebald höll i Zürich om de allierades bombningar av tyska städer under andra världskrigets slutskede, och hur detta enorma trauma – omkring 600 000 civila dödades och fler än sju miljoner människor blev hemlösa under dessa flyganfall – bearbetades, eller snarare ''inte'' bearbetades, i samtida tysk litteratur under de följande decennierna. Sebald diskuterar här tyskarnas motstridiga roller som både offer och förövare, samtidigt som han tar upp behovet av en sorts nationell minnesförlust för att istället kunna fokusera på återuppbyggnaden av Tyskland.


== Reception ==
Här finns många frågor att dröja sig kvar vid vid: De moraliska aspekterna av att framställa sig själv som offer, samtidigt som man tillåtit morden på miljontals judar och andra ”oönskade” i det som kom att kallas Förintelsen; bombningarna och det efterföljande lidandet som en sorts gudomlig (eller poetisk) rättvisa; och hur/varför den tidens litterära verk inte förmådde inta en neutral, saklig hållning – och därmed undvek ämnet samtidigt som de stirrade rakt på det.
[[John Banville]] reviewed the book for ''[[The Guardian]]'': "''On the Natural History of Destruction'' is a quietly spoken but fierce protest at the mendacity and moral evasiveness of our time. In the tragic absence of more Sebald fiction, it will have to do. One can do no better than to say of Sebald's work what he himself quotes [[Elias Canetti]] saying of the diary, 'notable for precision and responsibility', of a survivor of Hiroshima: 'If there were any point in wondering what form of literature is essential to a thinking, seeing human being today, then it is this.{{'"}}<ref name="guardian" /> Kenneth Baker of the ''[[San Francisco Chronicle]]'' wrote: "Sebald's matter-of-fact evocation of the wartime events on which his collection turns make sickening reading. He relies on the written recollections of a few contemporary witnesses, notably [[Hans Erich Nossack]] and [[Alexander Kluge]] but offers long descriptions of the terrible events in his own even voice." Baker ended the review: "''On the Natural History of Destruction'' leaves an aftertaste of sadness that flows from both its own bleak reflections and the knowledge that Sebald's indispensable voice has been silenced."<ref>{{Cite web|last=Baker|first=Kenneth|date=2003-02-23|url=https://www.sfgate.com/books/article/the-glossed-over-horrors-of-air-war-sebald-s-2668052.php|title=The glossed-over horrors of air war|work=[[San Francisco Chronicle]]|access-date=2012-01-08}}</ref>


== See also ==
Denna första men centrala del av boken följs av tre essäer om Alfred Andersch, Jean Améry och Peter Weiss. Dessa varierar i kvalitet, men alla spinner vidare på de frågor – eller snarare dilemman – som Sebald väckte i sina föreläsningar: hur man kan försöka skriva om det som inte går att skriva om (Andersch), förlåta det oförlåtliga (Améry) och konfrontera de minnen man helst vill undvika (Weiss).


* [[1999 in literature]]
Detta är – för att sammanfatta min läsupplevelse – en bok som vinner på att läsas och diskuteras tillsammans med andra. Att läsa den på egen hand fungerar förstås också, men det motverkar på sätt och vis bokens syfte: att belysa tyskarnas lidande under krigets slutskede utan att automatiskt behöva ställa det i relation till nazistregimens illdåd.
* [[German literature]]


== References ==
Alla lider lika mycket.<ref>https://www.goodreads.com/review/show/8743181153</ref>
{{reflist}}


{{W. G. Sebald}}
== Relaterat ==
* Jean Améry - ''[[Bortom skuld och botgöring]]''


{{Authority control}}
== Nyckelord/referenser ==


{{Essay-stub}}
* Andra Världskriget
 
* Historia
[[de:Luftkrieg und Literatur]] [[tr:Hava Savaşı ve Edebiyat]]
* Europa
* Tyskland
<references />

Versionen från 17 juli 2026 kl. 22.24

Titel: On the Natural History of Destruction

Författare: W. G. Sebald

Sammanfattning: Boken tar avstamp i de allierades terrorbombningar av tyska städer i slutet av andra världskriget och reflekterar över den häpnadsväckande frånvaron av detta exempellösa trauma i tysk nutidshistoria och -kultur. Detta historiska tomrum förklaras delvis som en förträngning av händelser ur det kollektiva/nationella minnet – exempelvis bombningen av Hamburg sommaren 1943 – som är alltför fruktansvärda att bära med sig. Istället ägnades tid och energi åt att retrospektivt rättfärdiga sina handlingar under nazisterna eller beskriva konsekvenserna som att slags "gudomlig rättvisa". I Sebalds ögon blir detta tecken på en avsiktlig kulturell minnesförlust.

Innehåll

  • "Air War and Literature" Zürich Lectures
  • "Between the Devil and the Deep Blue Sea", on Alfred Andersch
  • "Against the Irreversible", on Jean Améry
  • "The Remorse of the Heart", on memory and curelty in the work of Peter Weiss

Min recension

Boken är uppdelad i fyra delar. Den inleds med föreläsningarna som Sebald höll i Zürich om de allierades bombningar av tyska städer under andra världskrigets slutskede, och hur detta enorma trauma – omkring 600 000 civila dödades och fler än sju miljoner människor blev hemlösa under dessa flyganfall – bearbetades, eller snarare inte bearbetades, i samtida tysk litteratur under de följande decennierna. Sebald diskuterar här tyskarnas motstridiga roller som både offer och förövare, samtidigt som han tar upp behovet av en sorts nationell minnesförlust för att istället kunna fokusera på återuppbyggnaden av Tyskland.

Här finns många frågor att dröja sig kvar vid vid: De moraliska aspekterna av att framställa sig själv som offer, samtidigt som man tillåtit morden på miljontals judar och andra ”oönskade” i det som kom att kallas Förintelsen; bombningarna och det efterföljande lidandet som en sorts gudomlig (eller poetisk) rättvisa; och hur/varför den tidens litterära verk inte förmådde inta en neutral, saklig hållning – och därmed undvek ämnet samtidigt som de stirrade rakt på det.

Denna första men centrala del av boken följs av tre essäer om Alfred Andersch, Jean Améry och Peter Weiss. Dessa varierar i kvalitet, men alla spinner vidare på de frågor – eller snarare dilemman – som Sebald väckte i sina föreläsningar: hur man kan försöka skriva om det som inte går att skriva om (Andersch), förlåta det oförlåtliga (Améry) och konfrontera de minnen man helst vill undvika (Weiss).

Detta är – för att sammanfatta min läsupplevelse – en bok som vinner på att läsas och diskuteras tillsammans med andra. Att läsa den på egen hand fungerar förstås också, men det motverkar på sätt och vis bokens syfte: att belysa tyskarnas lidande under krigets slutskede utan att automatiskt behöva ställa det i relation till nazistregimens illdåd.

Alla lider lika mycket.[1]

Relaterat

Nyckelord/referenser

  • Andra Världskriget
  • Historia
  • Europa
  • Tyskland
  1. ↑ https://www.goodreads.com/review/show/8743181153
Hämtad från ”https://wiki.jankjellin.se/index.php?title=On_the_Natural_History_of_Destruction&oldid=64”