Bortom skuld och botgöring

Titel: Bortom skuld och botgöring: en betvingads försök att betvinga sitt öde

Författare: Jean Améry

Sammanfattning: Genom en blandning av essä och bekännelse låter förintelseöverlevaren Jean Améry sina erfarenheter ligga till grund för en filosofisk diskussion om det moraliskt förkastliga i att försonas med det förflutna och vända blicken mot framtiden. Författaren gör istället tvärtom. Han vägrar kompromisslöst att gå vidare, att släppa taget om det förgångna, att acceptera det som hänt.

Recension

Det är inte de specifika individer som utförde den tortyr Jean Améry utsattes för, eller lägervakterna, eller den nazistiska ideologin och dess hantlangare i stort som förhindrar honom att förlika sig med sitt öde. Det är samhället - alla vi som gick vidare - som håller honom fast i hans ressentiment. Den fortsatta tortyr det innebär för honom att se världen borsta av sig nazismens förbrytelser som damm från rockärmarna och fortsätta med vad det nu var man höll på med innan, samtidigt som man avkräver honom och alla andra vars liv slagits i spillror att de också ska gå vidare.

Det är ett perspektiv jag haft svårt att sätta mig in i tidigare. Jag läste Frantz Fanons Jordens fördömda utan att förstå den, just av denna anledning. De delar perspektiv. Améry beträffande nazismens brott mot judarna, Fanon beträffande Frankrikes koloniala förtryck av Algeriet. Men där Fanon bara framstod som oresonlig och vevande mot alla och envar, förstår jag Amérys vevande på ett nytt sätt - och därmed kan jag även omvärdera Fanons dito.

Om vi åtminstone lärt oss något av nazismens mordiska antisemitism, reflekterar Améry. Men nej.

"[A]ntisemitismen är fortfarande verklighet, det skulle bara en fullständig blindhet för sociala och historiska förhållanden kunna förneka. Den är det i sina kärnländer Österrike och Tyskland, där de nazistiska krigsförbrytarna inte alls döms eller bara döms till skrattretande korta fängelsestraff, vilka de vanligtvis bara sitter av till en tredjedel. Den är verklighet i England och i USA där man tolererar judarna, men inte skulle sörja om man slapp dem. Den är, i form av nationell antisemitism, verklighet i arabländerna. Den är verklighet med ödesdigra följder i katolska kyrkans andliga värld..." (s. 157)

Han har uppenbara poänger i det han säger - både i citatet ovan och i sina essäer som helhet. Men klarar vi av att bära det ansvar han avkräver oss? Vi verkar inte förmå det som samhälle eller världssamfund. Och som individer?

Den frågan lämnar jag öppen.

Relaterat

• Frantz Fanon - Jordens fördömda
• W. G. Sebald - On the Natural History of Destruction